Writer-Tobbe om domarens roll:

Höj domarnas status!

När jag läste intervjun med Daniel Broberg här på sidan tyckte jag det var intressant att det enda han blir riktigt upprörd över är en dålig domare.
Som supporter är jag beredd att hålla med. Det värsta som finns är en domare som inte är med i matchen. Nu tänker jag inte hänga ut någon speciell, men det är två stycken som jag kommer nämna vid namn lite senare.

fter över 10 år runt sargen när Hammarby spelar har jag träffat på alla typer av människor som mot viss ersättning tar på sig den randiga tröjan. När man diskuterar domare brukar det oftast vara i singular, d.v.s. man glömmer oftast bort att dom är tre stycken. Men killarna på linjen gör sällan något som kan vara matchavgörande.
  Det är framför allt två saker som jag reagerar på hos domarna:
  När man vet att spelarna har tränat i stort sett oavbrutet sedan maj månad för att förbereda sig inför säsongen, har domarna, mycket hårddraget, haft ett fyspass där dom ska springa en viss sträcka på tid, samt en teorigenomgång där man går igenom nya regler. Sedan är det bara att gå ut och köra.
  Det andra är att vissa helt saknar känslan för spelet ishockey. Hockey SKA vara en fysisk sport. Bara för att det smäller i sargen av en tackling behöver den inte vara regelvidrig. Å andra sidan kan en spelare som kommer fri med målvakten få en klubba slagen över armarna. Tyvärr blir det oftare utvisning på exempel 1 än exempel 2.

lla har väl sina speciella hatobjekt. Vissa domare dömer helt enligt regelbokens alla regler och kan därmed blåsa sönder matchen totalt, andra verkar ha en egen regelbok där ens eget lag alltid blir drabbat oavsett vilka man håller på. Sedan finns det några som har fått för sig att det är dom som bestämmer allt, så finns det dom inte verkar ha en susning om vad dom håller på med. Och naturligtvis finns det dom som knappast märks. Dom som gör en sån bra match att man inte reagerar nämnvärt, så det sportsliga får avgöra.
Oavsett vilken kategori domaren tillhör får man verkligen hoppas på att dom, liksom vi funktionärer, alla spelare och ledare, och framför allt publiken älskar sporten ishockey. Det måste man nog göra om man är beredd att utsätta sig för diverse påhopp under några timmar i veckan.

ag tror dom flesta är överens om att statusen för domarna måste höjas. Men debatten brukar sluta där. Varför händer inget?
Visst, det är svårt med rekryteringen, men jag tycker inte att det räcker som argument. På samma sett som vissa spelare blir NHL-proffs, och andra spelar i division 2, måste man först och främst inse att alla inte passar att döma på allsvensk och elitserienivå. Kunnandet är inte tillräckligt högt och i vissa fall passar kanske inte personligheten in.
Det är lättare att förklara om man jämför med arbetslivet. Alla är inte lämpade som chefer. Somliga tar sig själva på för stort allvar och andra bryr sig föga över resultatet. Det funkar helt enkelt inte om det är fel person.

roffsdomare tror jag inte alls på, helt enkelt för att ingen, med ett undantag, håller måttet. Undantaget heter Ulf Rådbjer. Han är unik på flera sätt. Dels har han spelat många år på den nivån han dömer, och dels får han döma dom lag, Hammarby och AIK, som han har spelat i. Jag skulle gärna se honom ta ett derby i vinter. Jag tror han skulle klara det galant.
Då återstår bara träna och bättre utbildning. Jag skulle vilja se en träningscamp med domare som under några sommarveckor bara gnuggar matchsekvenser på video och lär sig den korrekta regelboken. Kanske även någon typ av personlig utveckling där dom lär sig att ta rätt beslut i pressade lägen. Efter det borde dom bli tvungna att prya hos ett antal lag, vara med på träningar för att få in känslan och tempo.

nställning och uppladdning inför matchen är precis lika viktig för domarna som för spelarna. Då håller det inte att komma glidande 45 minuter innan nedsläpp, vilket har hänt. Så pass tjänar en domare att dom kan ta ledigt halva dagen för att ladda.
Att domarens inställning till matchen är viktig blev jag varse över för runt tre år sedan. Ska jag vara ärlig hade jag nog inte tänkt på det innan. Då hade Tomas Thorsbrink dömt på allsvensk nivå några år. En jäkligt rolig och trevlig person, som jag i början dock tyckte var en medelmåtta. Men det var en match mot SSK som blev lite speciell. Som vanligt gick jag fram och hälsade innan matchen. Jag fick ett hårt handslag tillbaka och jag såg att hans ögon verkligen lyste. Han var superladdad inför matchen, och vi i speakerbåset var rörande överens efteråt att han inte gjorde ett misstag under hela matchen.
Med en sådan inställning och bättre utbildning skulle vi på läktaren kanske slippa några nervsammanbrott, och förhoppningsvis blir spelet bättre och det bästa laget vinner.

Tobbe Klaesson

(030816)